DAGIS!

Jag har ju börjat på dagis nu, eller som det heter förskola. Mamma och pappa tyckte att jag behövde lite stimulans trots att vi träffar så mycket kompisar. Jag vet inte om jag håller med... Inskolningen har gått lite långsamt, jag har varit sjuk, vi var i fjällen etc. Men nu tror jag att vi är på banan. Men vad inte andra barn på dagis verkar inse är att min fröken Linda är MIN liksom. Jag blir supersur när någon annan sätter sig i hennes knä och puffar bort dom, när Linda går iväg så blir jag också ledsen. Men det är samtidigt spännande med alla barn, jag brukar sitta och iaktta dom ordentligt. Men häromdagen fick jag panik när jag var tvungen att dela dubbelvagn med ett annat barn när vi var ute. HUGA!!! Men allt känns bara bättre och bättre för mig även om min mamma fortfarande vägrar lämna mig, hon går alltid på mina krokodiltårar (som försvinner när mamma och pappa har gått). Här är en bild från invigningen av mitt dagis, det är helt nytt förstår ni. Det är min fröken Linda som syns på bilden tillsammans med några barn i min lilla grupp.